Home sweet home! Nu är jag och Nathalie hemma i Sverige. Bilden ovan är från Banos med vulkanen Tungurahua i bakgrunden. De sista 3 dagarna på resan var vi i Quito. Tillbaka till kylan, dock bra mycket mildare än i Sverige så här års. I Quito som ligger på 2850 m höjd är klimatet verkligen varierande. Quitoborna brukar säga att alla årstiderna kan infalla på en dag. Kallt på morgonen ibland minus grader, när solen är framme på dagen kan det bli stekande varmt upp mot 30 g och efter solnedgång kallt och friskt igen.
I dagarna besökte vi Nathalies farmors som bor högre upp på gatan. Laura är 83 år gammal har tyvärr fått sjukdomen Parkinson. Hon är familjens överhuvud. Men hon är pigg och är med. Ibland sviktar minnet. Men när man pratar om förr har hon stenkoll. Här i Sydamerika är den äldre generationen högt uppsatta på pedistal och det finns en stark respekt och beundran för de äldre. Man säger inte emot någon äldre här. Laura berättar för mig och Nathalie om sitt möte med hennes bortgångna man Josue Manuell, Nathalies farfar. Flytten från kusten Salinas i Ecuador upp till Quito i bergen. Hon berättar om släkten på båda sidorna och jag målar upp ett släktträd. Nathalie har släktingar från kusten och ”la Tierra,” bergen. Maria-Bellen tar fram foton på Neptali, Nathalies pappa när han är liten. En svunnen tid, men så närvarande när vi sitter i hans barndomshem i Quito. Får höra hur musiken tog honom ut i världen till Colombia och senare Europa.
Vi besökte den kända konstnären Guayasamins hem i Quito som har blivit ett museum efter hans död. Guayasamin är en av Ecuadors största konstnär. Han målar färgstarka motiv gärna porträtt och är känd för ”mor och dotter konstverket”. Han var äldsta barnet av många syskon och såg i princip sin mamma gravid hela hans barndom. Han har en samling tavlor i moder-tema. Han var också mycket intresserad av indiankulturer och värnade om den. Han har bl.a startat upp en stiftelse ”Fundacion Guayasamin” och konstnärsskola för Indianbefolkningen i Ecuador. 
Sista kvällen firade vi med Carla Nathalies kusin som fyllde 16 år på en japansk restaurang och därefter samling hos Ruth, Nathaliesi äldsta faster för att säga adjö.
Ja, nu vet vi inte när vi kommer besöka Ecuador nästa gång. Men något säger mig att det inte kommer ta 10 åt till nästa besök. Har en vision att ta mindre grupper hit och visa detta fantastiska land som ligger mig så varmt om hjärtat och som jag känner mig så väl med.
Denna resa har fått mig att se hur bra jag har det i mitt hemland Sverige. Den har gjort att jag och min dotter Nathalie kommit närmare varandra i vår relation. Den har fått mig att sluta cirkeln med det förflutna, min ex-man Neptali. Uppe i bergsbyn Banos, upplevde jag att hans själ kommit till ro och jag släppte taget om det gamla. Nu är jag lättare i kropp och själ och jag tar vara på Nuet och med förväntan känner pirr inför framtiden. 
Nu tillbaka till min älskade Örjan. Så fint att återförenas på Landvetter och bygga våra drömmar tillsammans.
Så härligt att ha mitt första yoga-nia pass på Studio Ting tillsammans med 9 st ”stammis-deltagare.” Att skapa rörelseglädje, lekfullhet och närvaro tillsammans är fantastiskt. Känner att jag är på väg i rätt riktning. Här vill jag skapa och möta människor genom hälsa, yoga/TRE/Nia och kreativitet. ”Det är vägen som är målet!” Tack för allt livet! 