Ligger i hängmattan och känner bekymmerslöshet. Solen har precis gått ner i havet och himlen skimrar i rosaröda nyanser.
Nu ut och äta en bit mat i byn. Rätten ”Ceviche” är en favorit (en kall, fräsch rätt i värmen.) Marinerad fisk, räkor eller musslor i lime och tomatsås kryddad med koriander med tillbehör ”patacones” (stekta gröna bananer).
Kl är 05.00. Vaknade av att sängen skakade. Ett jordskalv. Hotellägarna är vakna och står nere på gatan och tittar upp på deras hotell. Jag går ner och pratar med dem. Det säger säger att det inte är farligt och att det är vanligt här. Brukar komma ca en gång i månaden efter den kraftfulla jordbävningen som var i april 2016. Kan inte somna om. Har väckt Nathalie.
Tänk att bekymmerslöshet kan bytas ut mot något helt annat som oro och tankar om hur sköra och utsatta vi är när naturen visar sin kraftfullhet.Tänker på jordbävningen som var här för 8 månaders sen. En naturkatastrof som gjorde stor skada på norra kusten där vi befinner oss nu. Ett trauma för människorna här. Jag har sett sviterna av förödelsen på många ställen. Byggnader som rasat, sprickor i vägar och väggar. Tält och tillfälliga bostäder som den Ecuadorianska staten satt upp för de som förlorat sina hus. Upprustningen går sakta framåt här och turisterna börjar komma tillbaka.
Pratade med en surfare som berättade om dagen. Han berättade att han var ute och surfade. Havet var mycket varmare än det brukade vara och himlen var stark och overkligt röd den kvällen. Han gick hem till sitt hus där hans familj bodde, mamma pappa och 11 syskon. Familjen är fiskare och har varit det i generationer. Han berättar att kl 17 på em börjar det skaka mycket intensivt i ca 1 min. Många stenbyggnader rasade och människor skadas. Hans mamma skadades av en sten som föll i huvudet på henne. Ca 60 personer dog i katastrofen i Canoa. Hans kusin och hennes man bodde högst upp i ett stenhus och klarade sig inte. Han berättar att han såg många döda på gatorna. Det tog 3 dagar innan hjälpen nådde fram. Många var rädda för efterskalv och tsunami och flydde upp i bergen. Familjens hem förstördes och de har nu fått ett nytt primitivt hus av staten.
Han berättar vidare att han inte vågade gå ut att surfa på 3 månader och att han mådde psykiskt dåligt. Sen uppmuntrade några vänner honom att hänga med ut och nu har havet blivit hans terapi. Där kan han glömma alltihop bara vara här och nu. ”Havet och surf är meditation för mig” berättar han vidare.
Jag tänker att vilket trauma människorna gått igenom hör. De skulle behöva TRE. David Breceli som skapat metoden TRE (trauma releasing exercises) har varit ute i många naturkatastrof områden och lärt ut metoden TRE. Kanske kan erbjuda ett TRE -pass här?
